Väl i Phnom Penh hittade vi snabbt vårt boende och blev välmottagna av en jätte trevlig värd och visade till vårt rum med 2st 1,20m sängar. Lösningen är sten-sax-påse vid sådanna situationener och Emilia fick för första gången under resan sova i en egen säng. 

Onsdagen bjöd på hämskheter, först en vistelse vid krigsmuseumet s21, ett gammal tortyrfängelse under 1975-1979 där över 25 000 människor har suttit fängslade och blivit torterade. Bara 7 personer överlevde och vi fick träffa 2av dem och som litet bidrag köpte vi deras böcker (10$ vardera). Inträdet till fängelset var 3$ per person och sen fick man ge valfri lön till sin guide om man önskade att få en, va betalade 7$ till våran. Hon hade, om vi förstod rätt, både morföräldrar och moster som överlevt och man såg hur hon vart tagen när hon pratade om det. Över 3 miljoner människor dog under Pol Puts tid, helt obegripligt. 

Vi åkte sen vidare till dödens fält eller The Killing fields. Dit alla fångar fördes för att avrättas. Barnen slogs mot träden så deras huvud sprängdes medans de vuxna sköts ihjäll eller slogs ihjäl med knivar eller pinnar. 129 massgravar med upptill 450 människor i varje. Inträdet hit kostade 6$ och då fick man hörlurar med svensktalande guide som berättade om allting därinne. Det går inte ens att föreställa sig hur hämskt det måste ha varit. Än idag ser man kläder som sticker upp ur marken och varje gång det regnar så kommer det upp mer och nya saker ur jorden. 

Dag 2 i Phnom Penh skulle vi va lite mer kulturella. Gick så där. Vi tänkte börja med The Royall Palace, det va lunchstängt. Vi skulle desutom inte komma in eftersom man va tvungen att täcka axlar o knän och vi gick i kortkort. Beslutade oss för the national museum istället men det va en riktig flopp. Besvikna på kulturen gick vi och tröstschoppade lite, varsin klocka, ett par hörlurar till Emilia och ett armband och en blus till Fanny. Lunch och powernaap i efterlängtad ac innan vi gjorde ett nytt försök på palatset. Inte heller den här gången blev vi insläppta. Vi hade saronger över axlarna vilket inte godkändes och Suz fick införskaffa sig en turist t-tröja (vilket sen Emilia la beslag på för att kunna slänga sin gamla "vita" tröja)... Sen va vi välkomna in :) 

Kambodja var riktigt häftiga att besöka och med tanke på att kriget bara var för 40 år sedan så har landet ändå kommit väldigt långt. Man märker väldigt tydligt de olika klassskillnaderna här, människorna är antingen rika eller fattiga. Kambodja var också första stället vi märkte av barnarbete. Dem levererade i alla fall med maten, både västerlänsk och asiatisk mat! 

// 3 med tur